Det insåg jag igårkväll när jag satt och kikade i bloggen själv, jag skriver idag. För att det är idag för mig, men för er blir det ju nästan alltid igår... Helt meningslöst men så är det ^^

 

De senaste två dagarna då! 

Tisdagen spenderades tillsammans med 5 åringarna som vanligt. Dom dagarna jobbar jag bara mellan 9-12 men herregud vad länge det känns. Redan efter en timme så är min hjärna helt färdig av allt härjande. Någonstans i mitten blev en pojke biten i benet av en annan, utan att någon förstod vad som hände, förstår ni då vilket kaos det är på dagarna? Men generellt så är det mycket positivt och jag får ganska många flätor i håret efter en dag där ^^

 

Hem och in på Skype en stund, för att på kvällen bege mig till Umacollo-stadion och spela rugby. Vi var kanske 12 stycket och spelade större delen av tiden. Det var riktigt roligt. I perioder alldeles förfärligt frustrerande och i perioder bara roligt. 

 

Onsdagen med Maria som vanligt. Vi besökte en familj runt lunchtid, om först inte öppnade för de inte pratar spanska utan bara Quechua, ett inhemskt språk, men vi fick komma in på gården. Så fort vi tar ett steg in slår en lukten av urin mot oss. Hårt. När vi hade varit där en stund kom man ju över den doften och började känna doten a höns istället. Ni som vet hur det luktar förstår vad jag menar. 

Kvinnan som valde att öppna hade inga skor, och bor där tillsammans med sin mamma, alltså kvinnan som öppnade måste varit iallafall 65, och ett barnbarn i min ålder, kanske lite äldre. 
Det tog kanske 20min. Sedan mådde jag illa av lukten.

 

Det slog mig ganska hårt när vi gick därifrån och köpte varsin glass. Hur bortskämd jag är och någonstans hur otillräcklig. Jag går dit och vill hjälpa till, men mår samtidigt illa av hur deras gård luktar, vi gick inte ens in i huset. Det känns lite som hyckleri. Speciellt när man går och köper glass efter. Det finns så mycket jag skulle vilja göra, och så mycket som jag önskar att jag kunde göra. Det är frustrerande!

 

Men jag lär mig ju iallafall att inte ta med jobbet hem i någon jättestor utsträckning. Det är tillräckligt tungt att tänka på på jobbet, hemma kan jag ju iallafall försöka tänka på annat.  Det funkar oftast, och ibland för man en sån här käftsmäll.