Jag har upptäckt att jag är enormt girig sedan jag kom hit. Då menar jag inte med prylar och grejer, även om det också kan vara roligt. Men på upplevelser. Under tiden jag har varit här har jag provat massor mer roliga och konstiga grejer. Jag reser runt och tittar på nya platser och möter nya människor hela tiden. 

 

Och så läser jag just nu bloggarna av mina vänner som är i Israel och Palestina och blir så löjlig avundsjuk! Jag vill också åka dit. Jag vill också äta den maten och uppleva de länderna. Läste bloggen av en vän i Sydafrica och även där blev grön. Jag tänker på vart jag vill resa nästa gång. Jag funderar på hur snart det är möjligt att göra en längre resa igen, ekonomiskt och rent möjligt i livet. Sen är jag helt enormt avundsjuk på mitt lag som just nu är i Dubai och spelar rugby, jag menar. GIRIG. Jag vill att mina tre praktikveckor ska gå fort (som om tiden inte redan springer iväg..) så att jag kommer iväg till djungeln och alla andra fantastiska platser som jag och min mor ska iväg till. 

 

Det handlar inte om att jag inte trivs här, jag älskar Peru och människorna här. Det kommer att bli helt enormt svårt att säga hejdå. Men jag upplever att det just nu bara kryper i kroppen och jag vill ivägiväg. Samtidigt som att jag längtar hem. Hem till verkligheten och ett sammanhang där jag vet precis vad som förväntas av mig. 

 

Jag menar, jag kom hem i söndags från en fantastiskt härlig helgtur till havet, och idag kryper det igen.

 

(ledsen Glenn, jag kommer att vara asjobbig när jag kommer hem igen, men visst är det så att du har ett visst mått av respassion?)

 

Haha, jag är lycklig. Jag har bara väldigt mycket kvar att göra i livet!

 

Varma Hälsningar. 

Fröken T. Girig