Idag har det varit molnigt!! Det är första dagen som det verkligen har varit ett molntäcke sedan jag flyttade hit och det kom faktiskt några droppar. Till och med peruanerna var chockade, molnen och regnen kommer ju inte förrän på sommaren och det är ju bara början på våren nu! Ja, våren börjar 22 september. Då ingen annan dag, börjar våren!

 

I övrigt har dagen varit rätt så inte minnesvärd, enormt trött. Hela jag törstar efter sömn och återhämtning efter en natt fylld av mardrömmar (och en del skällande hundar) så jag ska hoppa in i duschen och sedan i säng när jag har skrivit här :)

Men för att komma tillbaka till jobbet,vi började med att dela ut mängder med mat till familjer som kom till kontoret, det är speciellt då Maria har tagit för vana att inte skänka bort något alls! Istället låter hon familjerna (oftast kvinnorna) hjälpa till med olika sysslor, det kan vara att t.ex. städa kyrkan så att familjerna ska förstå konceptet hur man får pengar, eller mat eller kläder.. Men! Måndagar är vår besöksdag så vi promenerade en halvtimme upp mot bergen för att inse att ingen av de familjer vi skulle besöka var där (nackdelen med att jobba med människor som inte har råd att köpa en telefon) promenerade ner igen, och hade möte med några kvinnor fr¨n den katolska kyrkan. Båda har blivit lämnade av sina män med barn och utan någonting alls så nu vänder de sig till oss för att få hjälp med nya kläder och mat. 

Vi har träffat kvinnorna tidigare och en vill absolut att jag ska bli madrina (om jag översätter det rätt betyder det gudmor, någon som har ett facit?) till hennes nyfödda dotter och jag vet verkligen inte om det är lämpligt! Maria säger bara att det är upp till mig, och kvinnan tycker att det vore kanon. Känns heltokigt men samtidigt lite liksom elakt att säga nej. Återigen, någon som har tips och råd? Hon är helt införstådd med att jag inte är katolik och att jag kommer att åka hem till Sverige utan några direkta planer just nu att återvända inom snar framtid. Knas!

 

Vi besökte även ett ålderdomshem där Marias pappa bor och mitt där vi satt på en bänk lutade mot stenväggen börjar den skaka. Alltså, inget jättedramatiskt den bara vibrerade med olika intensiteter en stund (jag blev förvånad över hur länge!!!) för att sedan bara sluta. Inga åtgärder togs och jag tror att hade jag inte vart lutad mot väggen hade jag inte ens märkt det. Men det är rätt häftigt när man inser att marken man står på verkligen är instabil!

 

Det är min dag i stora drag, träningen är inget att nämna eftersom att det i princip bara var jag som dök upp!

 

 

 

 

Tjing på er!!